27.9. 19:00 SibboV Sudet - EIF....1 - 1 (0 - 1)
målgörare: Jonathan Lindroos (27 min)
Oj, skall försöka fokusera och skriva ner några rader om den sista matchen i årets seriespel. Vi tränare är totalt uttömd på analyser efter denna säsong som trots att det kanske var litet färre matcher så har speltillfällena krävt mycket, mycket mera av oss på det psykiska planet än tidigare år. Det har inte varit bara att slänga in pojkarna på plan utan arbetet med en match har börjat redan en vecka innan med analyser och diskussioner om motståndarna, spelupplägg, taktik och laguppställningar. Sedan under matchdagen ännu mera fokusering på spelarnas mående, dagsform osv. Taktik prat med spelarna 15 - 20 minuter i omklädningsrummet och sedan uppvärmning. Sextio minuter spänd förväntan över hur matchen skall sluta och till sist några korta kommentarer och analyser tillsammans med pojkarna före man åker hem. Nå inte tar det slut där utan sedan fortsätter efteranalyserandet tillsammans med tränarna och andra utomstående rådgivare. Efter detta har vi EN match avklarad. Sedan tar vi samma sak 21 gånger seriematcherna så har vi då tränarnas arbete i ett litet paket. Ja sedan har vi då tre träningar i veckan att fokusera på. Det är då vårt lilla bidrag till laget. Det stora arbetet har pojkarna gjort på planen så som idag.
Normalt förknippar jag Sibbo Vargarna med orientering och skidning. Men man har lyckats förädla några riktigt duktiga årskullar inom fotbollen de senaste åren. Vi har ju haft litet problem med SV de senaste åren, men ifjol visade vi var skåpet skulle stå och körde över dem första gången. I dagens match som tyvärr spelades på sand var det igen svårt att spela fotboll. Pojkarna gjorde sitt yttersta för att lyckas spela, men sand är bara inte gjort för att spela fotboll på. Bollen är mycket svår att ha under kontroll och passningarna som man försöker ge åt yttermittfältarna är för det mesta för hårda och slinker iväg ut från planen. Spelet skedde under så gott som hela matchen mellan de båda lagens sexton meters linje. Relativt få gånger behövde målvakterna göra något. Söker vi efter vem som hade fler chanser så ligger det till EIF:s favör, vi hade de vassaste målchanserna som inte ville riktigt hitta in mellan stolparna. SV hade mot slutet av matchen några ytterst snabba motanfall som dock kunde redas upp av våra riktigt snabba försvarare. Idag vill jag inte plocka fram någon särskild spelare utan alla de som spelade gjorde sitt yttersta i de svåra förhållanden en sandplan förorsakar. Ja det gjorde ju inte saken bättre att man spelade i skenet av några futtiga strålkastare. Själv hade jag svårt att se vad som hände på andra sidan planen, undrar hur pojkarna hade det./PWE
21.9. 18:15 EIF - Kuusysi valkoinen ....3 - 0 (1 - 0)
målgörare: Lucas Sandell (30 min), Jonathan Lindroos (49 min), Benjamin Källman (51 min)
Tenalan taika eli ei yhtään hävittyä kotimatsia Tenalassa 2 vuoteen piti kauden loppuun asti. Syksyn viimeinen sarjamatsi tarjosi pojille ja valmentajille hienon revanssin Lahden Kuusysistä Itämeri Cupissa hävitylle pelille, mikä silloin vei meidät mitalipelien ulkopuolelle. Tenalan ilta alkoi jo hämärtyä huolestuttavasti ja moni alkoi kaipailla valoja päälle, niin olisi paremmin pystynyt tunnistamaan oman poikansa kentän toiselta laidalta. Pitkän matkan Tammisaareen tehneet kyykkäläiset esittivät juuri sellaista peliä kuin heiltä ennakolta odotimmekin – tarkkaa ja nurmikkoa hipovaa matalaa lyhytsyöttöpeliä, millä peliä rakennettiin kärsivällisesti alhaalta ylös mieluiten laitoja pitkin. Sateen kastelema liukas nurmikko ja koko pelin tarmokkaasti prässännyt eiffiläiskeskikenttä saivat kuitenkin syöttöpelin sen verran epätasapainoon ettei kovin montaa palloa saatu tarpeeksi nopeasti käännettyä laidoille ja sieltä kohti Ricken maalia. Varsinkin vastustajan oikea laitalinkki oli todella vaarallinen ensimmäisellä puoliskolla ja saikin aikaiseksi muutaman vaarallisen läpiajon. Tuloksena oli kuitenkin useimmiten lahtelaisten yli mennyt laukaisu tai todella vakuuttavasti maalivahdin roolia hoitaneen Ricken pelastus. Turhan usein kyykkäläiset mielestäni pistivät palloa turhaan takaisin pakeille, kun olisi voinut suoraviivaisemminkin pelata hyökkäyssuuntaan. Näinollen kurinalaisesti koko pelin pelannut EIF-puolustus ehti yleensä aina ottamaan heidät ajoissa vastaan. William hoiti tonttinsa tällä kertaa keskuspuolustuksessa todella varmasti.
Vapauttava maali syntyi aivan ensimmäisen puoliajan lopulla, kun vahvasti kaksintaisteluja koko pelin ajan voittanut Benjamin vyöryi oikealta laidalta ja pisti matalan poikittaissyötön suoraan lahtelaisten maalivahdin eteen vartioimatta jätetyn Lucaksen jalkaan, jolla oli helppo työ tuikata pallo maalivahdin taakse. Todella hieno ajoitus Benjaminilta ja Lucakselta – tuomarin pilli kun vihelsi puoliajan päättyneeksi heti seuranneen aloituksen jälkeen. Jo ennen maalia olimme päässeet useampaankiin hyökkäykseen, joista Jonathan muunmuassa pisti noin neljästä metristä pallon ylärimaan. Meidän keskikenttä pelasi hienoa syöttöpeliä – ei ehkä teknisesti ihan yhtä hienoa ja matalaa palloa kuin vastustaja, mutta tarpeeksi hyvää. Tuloksena oli koko toinen puoliaika hienoja pistopalloja ja koko keskikentän levyisiä hyökkäyksiä, joista olisi voinut paremmalla tuurilla ja viimeistelyllä syntyä useampikin maali. Pojat jaksoivat painaa samalla intensiteetillä aivan loppuun asti ja niinpä toisen puoliajan loppupuoliskolla kova työ sitten palkittiin. Ensin Jonathan ehti keskikentältä lähetettyyn pistopalloon ja sijoitti pallon hienosti ohi kyykkämaalivahdin. Pari minuuttia tästä Benjamin päätti palkita kovan työntekonsa tuomalla pallon käytännössä omalta puoliskoltamme ohi koko lahtelaispuolustuksen ja aina maaliin asti – todella hieno yksilösuoritus.
Kaikki kunnia vastustajalle, joka pelasi yritteliäästi omaa peliään eikä varsinaisesti luovuttanut missään vaiheessa. Pikku tihkusateessa ja märällä nurmella tammisaarelaiset olivat tällä kertaa kuitenkin vahvempia ja taitavampiakin – vaikka jo ennen ottelua oli annettu tasoitustakin, kun syksyn aikana eniten häkkejä yhdessä Benjaminin kanssa viimeistellyt Kristoffer joutui selkäkrampin takia istumaan koko ottelun vaihtopenkillä. Onneksi meillä on sen verran laaja porukka ettei ottelun taso juurikaan vaihtele yhden pojan mukana. BK voitti sipoolaiset samaanaikaan Karjaalla ja kun Kasiysi aikaisemmin kompuroi EBK:n kanssa tasapelin, niin näyttää että Länsi-Uusimaalla on varsin kova edustus piirin korkeimmalla tasolla tällä hetkellä. Lohkon voitto ei ole enää omissa käsissämme, vaan BK näyttää olevan tällä hetkellä tiukimmin kiinni lohkovoitossa – toisaalta heillä on vielä edessä hankala vierasmatsi Riihimäellä. Meidän taasen pitäisi hoitaa pisteet kotiin vielä Sipoosta ensi viikolla/HL/.
13.9. 18:30 RIlves Celtic - EIF....3 - 2 (2 - 2)
målgörare: Jonathan Lindroos (22, 28 min)
Vi kom, vi spelade, vi åkte hem....så kändes det för tränaren denna gång. Först åkte vi en lång väg för att spela upp en upprepning av fredagens match i Karabacka, för att sedan åka hem igen lika lång väg. Tungt, dystert och framför allt mörkt.
Ja så har vi då matchen. Två mål på elva (11) minuter av RIlves, talar sitt tydliga språk att vi inte alls var förberedda på deras anstormning. Tränaren hade för dagen flyttat om spelarna igen, Toffe nere som mittback med Emppu och Viktor på kanterna, Lucke spelade defensiv mittfältare mellan mittfältet och försvarslinjen. På mittfältet spelade Tony till höger, William i mitten och Benko till vänster. På spets spelade Jonathan och i målet arbetade Ricke. Nå man skulle tycka att detta borde lyckas, vi har snabbt försvar. Vi har skickliga mittfältare och en aggressiv spets. Men vad händer JO, vi har ett lag med ett försvarspel (absolut inte bara försvarsspelarna) som är helt ute och yrar som på hal is, varenda en boll passas förbi som om vi hade koner på planen. Vi är allt för långt ifrån våra anfallande fränder från Riihimäki som bara behöver köra med ett hårt tempo så seglar de förbi våra spelare som om vi skulle ha fötterna fästa i marken med gummiband. Just på det här sättet körde RIlves över oss de elva första minuterna. Till all lycka hade vi Ricke i målet och Lucke som defensiv mittfältare som rensade undan för brinn kära livet. Men det räckte inte utan, 2 - 0 efter en bedrövlig start var faktum.
Nåja det var det negativa. Sen har vi då 39 minuter glädjeämne! Vi kom igen, vi tog över spelet mera och mera. Ricke rörde inte många gånger bollen den första halvleken efter de två första målen. Tränaren flyttade om på planen så att alla återgick till sina normala positioner. Toffe gick upp på vänster kant, Benko kom in i på mitten och William föll ner till försvarslinjen. Spelet blev lungt, aggressivt och vi passade massor. Just så som ett fotbollslag skall spela. Första utdelningen kom efter 22 minuters spel då vi avslutade just ett sådant anfall där Jonathan Lindroos kom loss och lade bollen i mål. Pressen fortsatte, Riihimäki laget bytte ut hela sin plan åtta. Fräscha ben försökte igen ta kommando. Vi ökade tempot och kunde i den 28 minuten igen efter hårt förarbete av Benko, Toffe och Tony göra ett andra mål och en utjämning. Jonathan Lindroos skott tog litet tursamt på benet av en försvarsspelare och det var mål. Alla mål räknas, så även detta.
Andra halvlek började igen med RIlves hårda 9:a på plan, ja alltså de hade två stycken 9:or som var så gott som lika tuffa. De försökte avgöra i början på andra halvlek men vi hade faktiskt den bästa chansen redan efter cirka två minuters spel då bollen seglade bara några centimeter över deras ribba. Fint placerat skott som skulle ha kunnat förändra hela matchen. Nu började en 20 minuters period med bollspel mot båda målen. Ricke fick verkligen tänja på sig. Försvaret blev bara bättre och bättre. Mittfältet försökte gång på gång bryta sig igenom men utan resultat. Målchanser fanns det verkligen i denna match vilket det inte fanns i föregående mot 89. Men vad hände sedan? Jo i den 50 minuten fick RIlves en hörna från höger som lades mycket högt och snyggt in mot mål, och till vår förskräckelse står varenda en vit spelare fastklistrad i marken då motståndarlagets alla spelare seglar genom luften och knoppar in ett mycket snyggt mål. Igen ett mål på en fast situation, hur mångte vet jag inte mera. De sista 8 minuterna var en enda press mot RIlves målet, en resultatlös sådan mot ett mål. Vi försökte verkligen men lyckades inte, det enda RIlves behövde göra var att rensa undan. Vilket de gjorde TUSEN gånger bättre än alla spelare i vårt lag.
Hur det kan komma sig att vi inte får bollen bort från vår egen 16 meters box är för mig ett mysterium. Det borde vara enkelt för vilken spelare som helst att skjuta bort bollen, långt ut över sidolinjen. Nog klarar ni ju av på träningen att skjuta skyhögt över målet, varför inte i matcherna? Varför skall alla bara peta till bollen så att de faller rakt i famnen på en motståndare som bara behöver peta in den i mål? Varför ordet är mycket använt i tankarna idag efter denna match och 139 km långa hemfärd. Framför allt då vi nästa vecka får besök av ett välspelande och noggrant passande Kuusysi. Nu är goda råd dyra. Något måste tränarna hitta på eller tänka fram för att vi bättre skall kunna täppa till då vi försvarar. Försvarsspelet gäller inte bara försvaret utan hela laget. Kom ihåg det!
Det fanns många glädje ämnen idag. Ricke spelade suveränt i målet då RIlves kom ensamma igenom man mot man. Lucke och Tony var de spelare som slet mest i dagens match. I 60 minuter kämpade de på sina spelplatser med minimalt med fel passningar och missade bollar. Bra arbetat. Övriga spelare presterade på sin normala nivå, igen var vi allt för veka i närkamperna upp i motståndarnas box. Allt för lätt kan motståndarna stoppa upp oss, MERA GRÖT POJKAR!! Nå med facit i hand spelade vi en bra match, med en svart period i början av matchen. Men sen igen så på den högsta nivån i distriktet skall det vara hårt och tufft och det fick vi verkligen känna av idag. Det är alltid bittert att förlora med ett mål, men sedan igen så lär vi oss också otroligt mycket om våra egna brister just i dessa matcher. / PWE
10.9. 18:00 Kasiysi 98 - EIF....3 - 2 (2 - 1)
målgörare: William Lindqvist (5 min), Kristoffer Lintunen (35 min)
målgörare: Jonathan Lindroos (22, 28 min)
Vi kom, vi spelade, vi åkte hem....så kändes det för tränaren denna gång. Först åkte vi en lång väg för att spela upp en upprepning av fredagens match i Karabacka, för att sedan åka hem igen lika lång väg. Tungt, dystert och framför allt mörkt.
Ja så har vi då matchen. Två mål på elva (11) minuter av RIlves, talar sitt tydliga språk att vi inte alls var förberedda på deras anstormning. Tränaren hade för dagen flyttat om spelarna igen, Toffe nere som mittback med Emppu och Viktor på kanterna, Lucke spelade defensiv mittfältare mellan mittfältet och försvarslinjen. På mittfältet spelade Tony till höger, William i mitten och Benko till vänster. På spets spelade Jonathan och i målet arbetade Ricke. Nå man skulle tycka att detta borde lyckas, vi har snabbt försvar. Vi har skickliga mittfältare och en aggressiv spets. Men vad händer JO, vi har ett lag med ett försvarspel (absolut inte bara försvarsspelarna) som är helt ute och yrar som på hal is, varenda en boll passas förbi som om vi hade koner på planen. Vi är allt för långt ifrån våra anfallande fränder från Riihimäki som bara behöver köra med ett hårt tempo så seglar de förbi våra spelare som om vi skulle ha fötterna fästa i marken med gummiband. Just på det här sättet körde RIlves över oss de elva första minuterna. Till all lycka hade vi Ricke i målet och Lucke som defensiv mittfältare som rensade undan för brinn kära livet. Men det räckte inte utan, 2 - 0 efter en bedrövlig start var faktum.
Nåja det var det negativa. Sen har vi då 39 minuter glädjeämne! Vi kom igen, vi tog över spelet mera och mera. Ricke rörde inte många gånger bollen den första halvleken efter de två första målen. Tränaren flyttade om på planen så att alla återgick till sina normala positioner. Toffe gick upp på vänster kant, Benko kom in i på mitten och William föll ner till försvarslinjen. Spelet blev lungt, aggressivt och vi passade massor. Just så som ett fotbollslag skall spela. Första utdelningen kom efter 22 minuters spel då vi avslutade just ett sådant anfall där Jonathan Lindroos kom loss och lade bollen i mål. Pressen fortsatte, Riihimäki laget bytte ut hela sin plan åtta. Fräscha ben försökte igen ta kommando. Vi ökade tempot och kunde i den 28 minuten igen efter hårt förarbete av Benko, Toffe och Tony göra ett andra mål och en utjämning. Jonathan Lindroos skott tog litet tursamt på benet av en försvarsspelare och det var mål. Alla mål räknas, så även detta.
Andra halvlek började igen med RIlves hårda 9:a på plan, ja alltså de hade två stycken 9:or som var så gott som lika tuffa. De försökte avgöra i början på andra halvlek men vi hade faktiskt den bästa chansen redan efter cirka två minuters spel då bollen seglade bara några centimeter över deras ribba. Fint placerat skott som skulle ha kunnat förändra hela matchen. Nu började en 20 minuters period med bollspel mot båda målen. Ricke fick verkligen tänja på sig. Försvaret blev bara bättre och bättre. Mittfältet försökte gång på gång bryta sig igenom men utan resultat. Målchanser fanns det verkligen i denna match vilket det inte fanns i föregående mot 89. Men vad hände sedan? Jo i den 50 minuten fick RIlves en hörna från höger som lades mycket högt och snyggt in mot mål, och till vår förskräckelse står varenda en vit spelare fastklistrad i marken då motståndarlagets alla spelare seglar genom luften och knoppar in ett mycket snyggt mål. Igen ett mål på en fast situation, hur mångte vet jag inte mera. De sista 8 minuterna var en enda press mot RIlves målet, en resultatlös sådan mot ett mål. Vi försökte verkligen men lyckades inte, det enda RIlves behövde göra var att rensa undan. Vilket de gjorde TUSEN gånger bättre än alla spelare i vårt lag.
Hur det kan komma sig att vi inte får bollen bort från vår egen 16 meters box är för mig ett mysterium. Det borde vara enkelt för vilken spelare som helst att skjuta bort bollen, långt ut över sidolinjen. Nog klarar ni ju av på träningen att skjuta skyhögt över målet, varför inte i matcherna? Varför skall alla bara peta till bollen så att de faller rakt i famnen på en motståndare som bara behöver peta in den i mål? Varför ordet är mycket använt i tankarna idag efter denna match och 139 km långa hemfärd. Framför allt då vi nästa vecka får besök av ett välspelande och noggrant passande Kuusysi. Nu är goda råd dyra. Något måste tränarna hitta på eller tänka fram för att vi bättre skall kunna täppa till då vi försvarar. Försvarsspelet gäller inte bara försvaret utan hela laget. Kom ihåg det!
Det fanns många glädje ämnen idag. Ricke spelade suveränt i målet då RIlves kom ensamma igenom man mot man. Lucke och Tony var de spelare som slet mest i dagens match. I 60 minuter kämpade de på sina spelplatser med minimalt med fel passningar och missade bollar. Bra arbetat. Övriga spelare presterade på sin normala nivå, igen var vi allt för veka i närkamperna upp i motståndarnas box. Allt för lätt kan motståndarna stoppa upp oss, MERA GRÖT POJKAR!! Nå med facit i hand spelade vi en bra match, med en svart period i början av matchen. Men sen igen så på den högsta nivån i distriktet skall det vara hårt och tufft och det fick vi verkligen känna av idag. Det är alltid bittert att förlora med ett mål, men sedan igen så lär vi oss också otroligt mycket om våra egna brister just i dessa matcher. / PWE
10.9. 18:00 Kasiysi 98 - EIF....3 - 2 (2 - 1)
målgörare: William Lindqvist (5 min), Kristoffer Lintunen (35 min)
Tänään tuli sitten se mikä välttämättä tulee vastaan kuitenkin jossain vaiheessa, ensimmäinen tappio tänä vuonna piirisarjassa. Keväällähän voitimme kaikki matsit ja samaa tahtia jatkoimme syksyllä 3 ensimmäistä peliä. Ei EIF ihan surkeasti tänäänkään pelannut Kasiysiä vastaan Karakallion hiekalla, mutta maalin tappio niskassa saimme lähteä kotimatkalle. Toisin kuin aikaisemmat pelimme, nyt eiffiläiset aloittivat pirteästi ja jo muutaman minuutin pelin jälkeen William pisti vasurillaan kovan sijoituksen oikealta jostain 20 metristä kohti maalia. Vastustajan maalivahtikin taisi luulla pallon menevän ohi, mutta niin se vain leijaili vasempaan ylänurkkaan. Tässä vaiheessa vaikutti vielä hyvältä ja mielessä kävi jo kauden neljäs voitto kovaksi tiedetystä espoolaisporukasta. Mutta niin se vain peli pikkuhiljaa kääntyi vastustajalle ja pallo painettiin kerta toisensa jälkeen meidän puoliskolle. Espoolaiset olivat nopeajalkaisia ja juoksuvoimaisia poikia, jotka tuntuivat ehtivän joka paikkaan eikä heille olisi saanut jättää juurikaan tilaa kääntyillä ja ampua boksimme rajoilla. boksissa pyörineet irtopallot olivat myös vaarallisia, koska meillä oli aivan ilmeisiä vaikeuksia saada pallot nopeasti laidoille tai ulos – järjestään palloja potkittiin jos niihin ylipäätään ehdittiin ja osuttiin paniikissa keskelle ja suoraan vastustajille tai potkut jäivät aivan liian tuheroiksi. Kasiysi saikin ensimmäisen maalin juuri tällaisesta tilanteesta, missä pallo sai ensin risteillä boksimme läpi puolelta toisella, käydä välillä tolpassakin ja Ricken käsien kautta taas ulos ja sitten päälle eiffiläisen suora tarjoilu vastustajalle, jolla olikin helppo pistää se kolmas yritys maaliin. Ensimmäisen puoliajan loppupuolella nähtiin toinenkin omituinen näytös, missä koko EIF-miehistö maalin edessä maalivahtia myöden jähmettyi paikoilleen – ilmeisesti tuomarin paitsiovihellystä odotellen – jolloin Kasiysi-pelaaja sai aivan vapaasti pujotella läpi ja tuikata pallon kaikessa rauhassa maaliin.
Toinen jakso alkoi meille jopa paremmin kuin ensimmäinen ja vain muutaman minuutin vahvan pelin jälkeen Kristoffer ajoi läpi vasemmalta, kavensi keskelle ja pisti lujan kaukolaukauksen jostain 15 metristä suoraan oikeaan yläkulmaan. Tämän jälkeenkin peli kulki pitkät tovit meidän suht hyvässä kontrollissa varsinkin kun William otti hieman alempaa ja mielessä alkoi käydä josko kuitenkin pääsisimme kotimatkalle edes tasapeli taskussa. Mutta ei kun ei. Aivan kuten ensimmäiselläkin puoliskolla pojat alkoivat antaa pelin lopussa Kasiysille yhä enemmän tilaa omalla puoliskollamme ja etäisyydet puolustajien välillä kasvoivat liian suuriksi. Keskikentältäkään ei enää jaksettu juosta auttamaan puolustusta ja niin se vaan vastustaja pisti voittomaalin pelin loppupuolella taasen selvästä puolustusvirheestä eli tällä kertaa puolustajan vastustajan huonosta pitämisestä ja maalivahdin vääränaikaisesta ulostulosta. Toisaalta jos ei toiminut puolustuspeli tänään ihan nappiin niin ei meidän keskikenttä- ja hyökkäyspelikään mitään huippuluokkaa ollut. Jos en ole aivan väärässä, niin meillä ei noiden 2 kaukolaukauksen lisäksi tainnut olla yhtään kunnon laukausta maalia kohden. Vapaapotkutkin menivät järjestään muuriin tai yli. Emme saaneet palloja toimitettua tarpeeksi laidoille ja keskellä ajauduttiin poikittaisjuoksuihin, kun vastustaja peitti laukaisupaikat. Mutta kyllä se siitä. Pelillisesti emme huonollakaan pelillä olleet yhtään vastustajaa huonompia, pallo nyt vaan pomppi miten pomppi ja kaikki meidän oman pään maalit olivat seurausta selkeistä puolustusvirheistä, joihin (toivottavasti) on valmennuksen helppo puuttua jatkossa/HL/.
målgörare: Benjamin Källman (22, 32 min) Kristoffer Lintunen (48 min) William Lindqvist (4 min)
Piirisarjan kolmas ottelu aloitettiin syksyksi varsin lämpimissä olosuhteissa, noin +15 asteessa Tenholan vastaleikatulla nurmikentällä ja loppulukemat olivat reilun tunnin pelin jälkeen hieman viilentyneessä ilmassa tylyt 4-0. Vastustajaksi saapuneet Keravan Pallon futisjuniorit aloittivat ottelun varsin pirteästi eikä pitkä automatka selvästikään ollut heidän intoaan madaltanut. Ottelun käsikirjoitus noudatti varsin pitkälti edellistä ottelua EBK:ta vastaan. Molemmat joukkueet olivat myös vastustajana varsin samantapaisia tyypillisiä kilpasarjajoukkueita, joihin on kerätty seuran teknisimmät ja nopeimmat pojat. Se mikä nämä seurat erottaa EIF P98:sta on se, että meillä ei pienenä reilun 20 aktiivijuniorin joukkueena pelaava kokoonpano voi muodostua pelkästään taitavista ja nopeista pojista – toki meillä heitäkin on ja todella hyviä onkin – mutta meillä on mukana myös isolla sydämmellä ja tunteella pelaavia poikia, jotka eivät vähästä anna periksi, vaikka taitotaso ei välttämättä olekaan ainakaan vielä ihan maakunnan kärkitasoa. Sopivalla yhdistelmällä taitoa, voimaa, innokkuutta ja periksiantamattomuutta EIF P98 näyttää tekevän selvää jälkeä hieman “virkamiesmäistä” peliä esittävistä pääkaupunkiseudun kilpajoukkueista. Ei voi myöskään välttää mielikuvaa Suomi – Moldova ottelusta, missä me tietenkin edustamme intohimoista Moldovaa J
Itse pelissä vastustaja oli siis ensimmäiset 5 minuuttia varsin terävä ja Rikke pääsi heti kokeilemaan reaktioitaan maalissamme ja hyvin ne toimivat – ei maalia . Ensimmäinen maali merkittiinkin EIF:lle, kun William pisti hienon maalivahdin ulossylkemän reboundin sisään Benjaminin vapaapotkun jälkitilanteessa. Keravalaiset eivät tästä masentuneet vaan antoivat ihan hyvää vastusta meille vielä viitisentoista minuuttia, kunnes Benjamin vippasi jalallaan pompusta pallon hölmistyneen keravalaismaalivahdin yli. Pallon oli Victor pistänyt ensin kentän puolivälistä kohti vastustajaa. Viimeistään siinä vaiheessa vastustajan paras motivaatio alkoi rapista Tenholan nurmelle ja mieleen lienee tullut tylsän automatkan muutkin rasitukset. Toinen puoliaika alkoi meille loistavasti, kun Kristoffer muutaman minuutin pelin jälkeen ajoi vasemmalta läpi vastustajan päätyyn ja pisti sieltä aivan samalaisen nappisyötön taaksepäin Benjaminille kuin EBK-matsissakin. Siitä oli Benjaminin helppo työ ampua vastapalloon ja suoraan vastustajan häkkiin. Kristoffer kaunisteli vielä n. 50 minuutin pelin kohdalla ottelun loppulukemat finttaamalla maalivahdin täysin pihalle ja pistämällä kovan ja tarkan sijoituksen tyhjään maaliin. Puolustus toimi taas koko ottelun ajan vakuuttavasti ja toisiaan hienosti paikkaillen.
Meille tuli melkoinen määrä maalipaikkoja ottelun aikana ja pojat pistivät niistä taas korkealla prosentilla maaleja vastustajan verkkoon. Tällä kertaa n. 13-15 hyvästä maalipaikasta saatiin sisään siis 4. Erityisen ilahduttavaa oli varsinkin Benjaminin ja Kristofferin laukomat todella hienot ja tarkat vapaapotkut, joista olisi hyvinkin voinut tulla pari lisämaalia. Jos pojat pistävät näin tarkkoja pieniin maaleihin, niin ensi keväällä ei pitäisi olla ongelmia rokottaa vastustajia oikein kunnolla erikoistilanteissa isoihin maaleihin. Sitä kannattaa harjoitella, koska niistä saa ns. ”halpoja” maaleja helposti/HL/.
målgörare: Kristoffer Lintunen 3, Benjamin Källman 1, Jonathan Lindroos 1
Viime vuoden katastrofi ei ollut lähelläkään toistua Espoon Suvelan hiekkakentällä tänä vuonna, vaan pojat hoitivat pelin todella hienosti. EBK aloitti ottelun vahvasti ja ensimmäiset 5 minuuttia he hienokseltaan painostivat peliä – Jan maalissaan sai pari kertaa venyä todella hienoihin torjuntoihin. Mutta kuten usein tällaisissa tilanteissa vastustaja, tällä kertaa EIF, pääsee rokottamaan nopeilla vastahyökkäyksillään. Varsin nopeaan tahtiin pojat pistivät pallon 3 kertaa vastustajan häkkiin varsin samanlaisista tilanteista. Ensin Kristoffer syöksyi vasemmalta laidalta vastustajan päätyyn ja sieltä tarkka nappisyöttö taaksepäin Benjaminille, joka sijoitti pallon varmasti maaliin. Seuraavaksi Kristoffer pääsi useammankin EIF pelaajan ensin yritettyä maalia pistämään ruuhkan takaa maskissa olleen maalivahdin jalkojen välistä. Kolmas maali tuli Jonathanin syötöstä, minkä maalin eteen vartioimatta jätetty Kristoffer pääsi pistämään maaliin. Kaikki ensimmäisen puoliajan 3 maalia tulivat siis läheltä maalia, minne vastustaja oli jättänyt pojillemme tarpeeksi tilaa maalintekoon.
Viime vuoden katastrofi ei ollut lähelläkään toistua Espoon Suvelan hiekkakentällä tänä vuonna, vaan pojat hoitivat pelin todella hienosti. EBK aloitti ottelun vahvasti ja ensimmäiset 5 minuuttia he hienokseltaan painostivat peliä – Jan maalissaan sai pari kertaa venyä todella hienoihin torjuntoihin. Mutta kuten usein tällaisissa tilanteissa vastustaja, tällä kertaa EIF, pääsee rokottamaan nopeilla vastahyökkäyksillään. Varsin nopeaan tahtiin pojat pistivät pallon 3 kertaa vastustajan häkkiin varsin samanlaisista tilanteista. Ensin Kristoffer syöksyi vasemmalta laidalta vastustajan päätyyn ja sieltä tarkka nappisyöttö taaksepäin Benjaminille, joka sijoitti pallon varmasti maaliin. Seuraavaksi Kristoffer pääsi useammankin EIF pelaajan ensin yritettyä maalia pistämään ruuhkan takaa maskissa olleen maalivahdin jalkojen välistä. Kolmas maali tuli Jonathanin syötöstä, minkä maalin eteen vartioimatta jätetty Kristoffer pääsi pistämään maaliin. Kaikki ensimmäisen puoliajan 3 maalia tulivat siis läheltä maalia, minne vastustaja oli jättänyt pojillemme tarpeeksi tilaa maalintekoon.
Toisella puoliajalla puolustuksemme tiivisti entisestään rivejään Williamin siirryttyä hieman alemmaksi, joten kaikki vastustajan hyökkäykset pysäytettiin hienosti viimeistään kolmannen varmistavan pakin tai Williamin toimesta. Hiekalla kun pelattiin, niin varsinkin vastustajan harhauttaminen nopeilla suunnanmuutoksilla oli hyvin vaikeata – hiekalta kun ei saa tarpeeksi tukea. Tämä näkyi pelissä puolin ja toisin niin, että ensimmäisen puolustajan ohi oli varsin helppo mennä vauhdilla, mutta toista ja kolmatta ei enää yleensä pystynyt ohittamaan – seurauksena pallon menetys tai rajasta ulos. Toisen puoliajan maalitkin olivat hyvin samantapaiset. Ensin Jonathan pääsi pistämään Williamin vapaapotkun ulos torjuneen EBK-maalivahdin edestä reboundina verkkoon. Pelin lopussa Kristoffer pääsi vielä kaunistelemaan hattutempun pukkaamalla maalivahdin yli Williamin EBK-puolustajan pään kautta maalivahdin eteen lähettämän pompun.
EIF:n syötöt eivät oikein missään vaiheessa olleet kovin hyviä, pallo meni aivan liian usein vastustajalle samoin kuin useimmat pelinavaukset. Suurena syynä tähän oli tietenkin ”puhkipelattu” hiekka-alusta, mutta kyllä omaankin piikkiin pitää hieman ottaa. Vastustajan syötöt, ainakin ensimmäiset sellaiset, näyttivät osuvan paremmin osoitteeseensa. Toisaalta kokonaispelinhallinta oli pojillamme ehkä ensimmäistä 5 minuuttia lukuunottamatta ja varsinkin toisella puoliajalla. Se ratkaiseva ero lieneekin yksilötaidoissa. EIF pojilla oli juuri sen 0 – 5 verran enemmän taitoa viimeistellä kovalla prosentilla (5 maalia ehkä n. 10 todellisesta tilanteesta), taitoa kääntää pelin suuntaa vastahyökkäykseksi nopeasti pallon saamisesta, taitoa korkeiden pomppupallojen hallintaan ja kaksintaistelujen voittamiseen sekä taitoa hoitaa puolustuspään vastuut hyvin organisoidusti – aina oli kaveri hyvin paikkaamassa sitä ensimmäistä prässiä. Ja viimeisenä lukkona toimi vielä hienosti Jan maalilla/HL/.
9.8. 20:10 EIF - BK-46....2 - 0 (0 - 0)
målgörare: Benjamin Källman 2
Syksyn sarjapelit alkoivat parhaalla mahdollisella tavalla, voitolla rakkaasta paikalliskilpailijastamme BK:sta - siis kuten keväälläkin. Pelistä huomasi selvästi, että valmentajat olivat rukanneet pelisysteemiä Hangon turnauksen jälkeen syöttelevämmäksi. Pojat aloittivat pelin Tenholan märällä nurmella todella hienolla lyhytsyöttöpelillä, mikä tehosikin hyvin. BK:lta vietiin käytännössä kaikki mahdollisuudet päästä kiinni meidän pelaajiimme, viedä pallo ja sitten rokottaa vastaiskulla. Peli oli siis koko ensimmäisen puoliajan enemmän tai vähemmän kontrollissamme eikä BK päässyt yhteenkään todella vaaralliseen tilanteeseen. Jan hoiti maalilla hienosti kaukaa lähetetyt pallot ja muu joukkue syntyneet erikoistilanteet. EIF puolestaan pääsi ensimmäisellä puoliajalla pari kolme kertaakin yrittämään onneaan. Jonathan pääsi kerran yksin läpi hienoon keskikentältä lähetettyyn pistopalloon, mutta tuli kaadetuksi juuri boksin rajamailla. Seurauksena oli Benjaminin laukoma kierteinen vapaapotku (pilkkukaan ei tosin olisi ollut aivan väärä tuomio), minkä BK:n loistava maalivahti torjui hienosti. Toinen vaarallinen tilanne syntyi, kun Kristoffer pääsi laukomaan vastapalloon, minkä senkin BK:n maalivahti torjui hienosti vasemmasta alakulmasta.
Toinen puoliaika vei kuitenkin parhaimman terän poikien pelistä, lisäksi riesaksi tulivat sadekuurot. Ilmeisesti ainakin avainpakkien jaloissa alkoi hieman painaa viikonlopun turnauksen rasitukset. Seurauksena oli hienoinen herpaantuminen, syötöt eivät enää lähteneet yhtä nopeasti ja tarkasti ja toisaalta palloihin ei menty samalla innolla kuin pelin alussa. Ei peli kuitenkaan mitenkään totaalisesti repsahtanut, vaan pysyi niin hyvin kuosissa ettei BK nytkään päässyt missään vaiheessa todella yrittämään ratkaisua. Toisaalta erikoistilanteet, kuten BK:n kulmat olivat jatkuvan jännityksen aihe, kun ei tiennyt miten pallo pomppii boksissa. Erityisesti William kunnostautui hienosti putsaamalla useimmat pallot päällään turvallisemmille alueille. Ratkaisu tulikin sitten pelin viimeisten 10 minuutin aikana. EIF ryhdistäytyi selvästi ja alkoi rakentaa peliä hienosti keskikentällä. Lucaksen hienon keskityksen päätteeksi Benjamin pukkasi ensin 1-0 ja vain muutama minuutti siitä Kristofferin ja Williamin esityön jälkeen Benjamin pääsi pistämään matalan pallon vasempaan alakulmaan ohi todella hyvin pelanneen BK:n maalivahdin. EIF:llä oli pelin aikana useampiakin tilaisuuksia tehdä maaleja ja huonommalla vastustajan maalivahdilla pojat olisivat voineet helposti voittaa useammallakin maalilla. Voi myös todeta, että tammisaarelaisten ampumistarkkuus ja laukausten laatu on yleisesti ottaen parempi kuin karjaalaispojilla, joilla usein vapaastakin paikasta pallo lähtee ilmojen teille.
Tästä on hyvä jatkaa sarjamatseja, tosin seuraava (TASO1) on vasta lähes 3 viikon päästä EBK tavoite joukkuetta vastaan Espoossa ja hiekkakentällä. Pojilla ja valmentajilla onkin nyt hyvää aikaa hiota syöttöpeliä vieläkin paremmaksi - sillä näyttäisi kuitenkin saavan selvän edun vastustajaan ja nytkin sillä eliminoitiin BK:n mahdollisuudet kunnon hyökkäyksiin lähes täysin - sekä tutustua hiekkakentän saloihin. Toisaalta muistissa on vielä vuoden takainen "grande katastrofe", missä pojat saivat 1-0 EBK:lta selkäänsä samaisella hiekkakentällä täydellisestä pelinhallinnastaan huolimatta/HL/.
D -13 Pojat - Syksy Harrastesarja P97-98 Lohko 1
25.9. EIF - LoPa valkoinen ....2 - 2 (1 - 1)
målgörare: Andy Nylund, Robin Lindholm
15.9. Tikka Sininen - EIF....2 - 2 (2 - 1)
målgörare: Andy Nylund 2
Näst sista matchen för säsongen i mycket regnigt Esbo. Regn under uppvärminingen, regn under matchen ja egentligen regn hela tiden. Trots det dåliga vädret var spelhumöret på topp och spelarna mycket fokuserade. Under den första halvleken var sandplanen helt spelduglig, men ju mera vatten som föll ner från de mörka molnen. Desto svårare var det att spela fotboll. Bollen stannade upp i vattenpölarna och passningarna blev nästan omöjliga att slå. Juuso Ruoho i målet var i sitt esse då han helt klart njuter av gyttjiga och våta planer.
Matchen i sig själv var en mycket jämn kamp. EIF inledde dock mycket piggare och vi behärskade spelet ganska klart fram till vattenpöls stadiet. Våra passningar var fina, de hittade så gott som hela tiden rätt spelare. Vi gick på i rätt ögonblick vilket gjorde att Tikka hade mycket svårt att spela upp bollen mot vårt mål. Däremot hade vi otaliga farliga lägen framför Tikkas mål. Framför allt Andy Nylund spelade en mycket pigg och aggressiv fotboll framför Tikkas mål. Andys spel resulterade också i två mål under den första halvleken. Tikkas första kvitteringsmål kom under första halvlek. Den andra halvleken blev mera vattenpolo än fotboll. Båda lagen hade sina chanser och Tikka lyckades vid ett av dessa tillfällen att kvittera matchen till 2 - 2. Efter detta mål kunde matchen ha slutat hur som helst, men vårt försvar spelade idag säkert och lugnt. Man försökte passa bollen och hålla bollen inom laget vilket var mycket glädjande. Tyvärr gjorde den mycket blöta planen, som efter första halvlek inte hade en enda linje kvar, det omöjligt att lyckas med. Trots blöt plan, och ett motståndarlag som definitivt borde lära sig spela fotboll och inte bara sparka på benen kan vi vara nöjda över vår insats idag. Förutom Andy som lyckades i målgörandet spelade hela laget en mycket bra match till glädje för tränarna.
8.9. EIF - NuPS Pantterit ...10 - 1 (5 - 1)
målgörare: Daniel Wiberg 4, Robin Lindholm 3, Andy Nylund 2, Simon Rehn
Nåja, idag fick vi njuta av ett veritabelt målkalas. Det skulle ha kunnat bli mycket mera men NuPS hade stolparna och ribban på sin sida. NuPS var egentligen det första enkla laget vi spelade emot, vilket man lätt kan komma fram till då tre av Daniels mål gjordes genom att han startade från sin egen plats i mittförsvaret och därefter förde bollen upp genom hela plan med avslut bakom målvakten. NuPS pantterit som vi spelade mot idag är en grupp spelare som inte vill satsa på tävlingsfotboll utan är med för att ha kul! Själv tycker jag det är en mycket fin tanke. Allting behöver inte vara så blodigt allvar. Pojkarna som spelar i deras lag vet på vilken nivå de klarar sig och trivs bra där.
Glädjande är att vi i vårt eget lag igen fick se på lyckade uppspel av bollen, lyckade inlägg och många snygga passningar. Något vi måste träna på är bollmottagandet samt beräknande av bollens flygbana när vi skall ta ner långa - höga bollar. Med tanke på kommande säsong och spel 11 v 11 så har vi många spelare som kommer att platsa i öppningselvan. Idag lyckades Daniel Wiberg mycket bra både i sitt försvarsspel samt med bollkontrollen då han förde upp bollen. Den andra spelare som kan nämnas från dagens match var Jonathan Koschinski som gav flera fina passningar upp till anfallarna. I övrigt presterade spelarna just det vi ville att de skulle göra och resultatet var ju också därefter. Nästa motståndare är ett bekant lag från tidigare. Espoon Tikka har vi spelat mot förut och torde ligga ungefär på samma nivå som vårt lag är idag.
30.8. HooGee Flash - EIF....2 - 1 (1 - 0)
målgörare: Robin Lindholm
Ett mycket bra försvarspel med giftiga motanfall resulterade i en jämn kamp mot HooGee Flash från Gäddviken i Esbo. Laget spelade ett bra försvarsspel denna kväll på en välpreparerad sandplan. Det var även första matchen för laget på sand vilket man inte skulle ha kunnat tro då spelet flöt bra längs marken och alla höga bollar togs ner med god kontroll. De träningar vi har haft på marknadsplanen har helt tydligt givit bra sandplanserfarenhet.
Som sagt försvarspelet var aktivt och man försökte bryta passningsspelet i ett tidigt skede. Motståndarlaget hade ett bra passningsspel men då bollhantering var mycket svag kunde vi lätt bryta deras snabba anfall. Motståndarlaget som även denna gång bestod av spelare födda -97 samt med medellängden längre än Daniel Wiberg gjorde att våra pojkar hade det litet kämpigt och motigt uppe i anfallet. Under matchens gång kom vi trots allt till många farliga motanfall efter att försvaret brutit HooGee:s försök. Framför allt Robin Lindholm kom till många farliga lägen, ett av dessa lägen resulterade i lagets enda mål för kvällen i den 29 minuten. Passningsspelet som vi arbetet mycket med denna säsong har gått enormt framåt. Laget försöker verklige spela upp bollen med 2 - 3 tre beröringar. Jonte Karlsson hade igen i denna match tillsammans med Robin några fina väggspels anfall längs vänstra kanten.
Jonne Koschinski visade idag mycket piggt och förnuftigt spel på mittfältet. Sakta men säkert kommer våra nya spelare in i fotbollsspelet och kan aktivt ta del av uppbyggande av lagets anfalls- och försvarspel. Juuso Ruoho i målet gjorde igen en ypperlig match med några fina utrusningar som han säkert greppade./PWE
24.8. ViTa -97/98 - EIF (Kirkniemen nurmi)....1 - 6 (0 - 5)
målgörare: Robin Lindholm 3, Daniel Wiberg, Mathias Leppänen, Oskar Nyholm
Tredje matchen för säsongen var mot ViTa från Virkby. Vi har mött ViTa vid någon karusellturnering för så där 4 - 5 år sedan. I dags läge består detta lag av pojkar som är födda 97 och 98 med endast 9 - 10 spelare i hela speltruppen. Idag inledde vi mycket starkt från första början och dominerade spelet över hela planen. Vi var först på bollen i de flesta lägena, vi försvarade lugnt samt spelade upp bollen längs kanten med fint passningsspel. Speciellt Jontes och Robins passnings/väggspel var fint att se på. Glädjande idag var att alla orkade jobba både upp och ner över hela plan. Mittfältet försvarade väl och hämtade bollen från egen plan halva. Tomrummet som uppstod under den första matchen mot EsPa var idag igen täppt vilket gjorde att motståndarna var tvungna att försöka stiga upp längs kanterna. Dessa försök plockade våra försvarare mycket effektivt bort.
Juuso tar straffen!
På mittfältet spelade Jonne Koschinski och Mathias Leppänen mycket piggt och säkert. Båda spelarna var mycket hungriga på bollen och kunda brya många anfall under andra halvlek. Andra halvlek var betydligt jämnare då man får ta in en spelare till på planen när man ligger under 5 mål. Spelet jämnade ut sig och även ViTa hade sina chanser då de spelade men en spelares övertag. Det farligaste ViTa åstadkom var under en straffspark som förorsakades av att deras anfallsspelare snubblade över Jonnes fot. Straffen som lades var ganska hård men gick mitt i målet varpå Juuso Ruoho kunde göra dagens räddning. För övrigt spelade Juuso en mycket bra match efter sin fotskada. 4 - 5 fina utrusningar gjorde att ViTa aldrig egentligen kom nära mål utom då enda gången de gjorde ett mål. Överlag en fin insats av spelarna där man igen spelade bollen, passade och sökte sig fri. Några saker gruppen måste koncentrera sig på är att passningarna måste bli hårdare och mera noggranna./PWE
22.8. 18:00 VeVe - EIF (Lapinkylän nurmi)....3 - 0 (2 - 0)
Slaktarna från Veikkola, eller vad man egentligen skall kalla laget är litet oklart. Tränar Micke fick det obehagliga uppdraget att följa med laget till Lappböle för att möte på förhand ett relativt okänt lag från Veikkola. Under tiden följde Patte och tejparen Catharina med de andra pojkarnas strapatser i Tusby. Helt klart borde Micke haft med sig en första hjälp grupp som skulle sett efter pojkarnas skador. Tur i all otur så blev det inga allvarligare skador. Spelmässigt spelade pojkarna sitt eget spel och bollen flöt riktigt bra stundvis. Men då man möter ett år äldre spelare som sett allt för mycket på den gamla filmklassikern "Lämäri" så är det svårt att spela fotboll. Motståndarlagets beteende på planen var under all kritik, lika dålig var även domarens arbete./PWE
18.8. 19:15 EIF - EsPa Ice ....0 - 4 (0 - 0)
Så var då första matchen spelad i den så kallade Harrastesarjan. Laget vi mötte var Espoo Blues 97 födda ishockey spelare som spelar fotboll på sommaren. Alla pojkar i motståndarlaget var födda 97 och var dessutom relativt stora. Vilket i andra halvlek resulterade i litet huvudbry för våra ganska så små anfallare (Oskar och Mathias). Meningen med denna serie är att ge mycket speltid åt alla spelare i laget samt förbättra grundteknik och speluppfattning.
Första halvleken i denna match bjöd just på dessa utmaningar. Våra pojkar fick många möjligheter att spela upp bollen längs kanten med fina avslut, men som tyvärr inte resulterade i mål. Även EsPa anföll flitigt i första halvlek. Försvarsspelet fungerade riktigt bra i första halvlek där Daniel, Conny och Jonte höll tätt bakåt. Jan i målet fick sträcka sig några gånger riktigt ordentligt. Robin spelade mycket piggt på kanten. Halvtidsresultatet 0 - 0 var mycket rättvist och matchen var just så jämn som siffrorna berättar.
Andra halvlek började tyvärr förödande för de görnvita då EsPa gjorde 2 mål inom 3 minuter. Detta knäckte vårt spel till en del. Den andra delen var vår löpstyrka mot de starka ishockyspelarna. Man märkte tydligt att motståndarlaget var i ett fysiskt gott skick medan våra ben blev tyngre och tyngre. De två andra målen kom till under andra halvleken vid spelsituationer. Vi hade även i andra halvlek några vassa motanfall men tyvärr ville bollen inte in i mål denna kväll./PWE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar